Inte sällan får man höra påståenden att både Einstein och Hawking minsann är religösa. Det ligger väl i linje med övrigt auktoritetstroende. Som det mesta annat så är detta också ren lögn.
I denna artikel på nätet citeras båda personerna.
Einstein, i ett publicerat brev:

It was, of course, a lie what you read about my religious convictions, a lie which is being systematically repeated. I do not believe in a personal God and I have never denied this but have expressed it clearly. If something is in me which can be called religious then it is the unbounded admiration for the structure of the world so far as our science can reveal it.

Yes, if by God is meant the embodiment of the laws of the universe.

Jag tolkar detta som en slags outtalad censur, av obehag vågar man inte tala ur skägget.

Förenta Nationernas generalförsamling antog och kungjorde de mänskliga rättigheterna den 10 december 1948.
På 1998 bestämde de eukemiska kyrkorna att de mänskliga rättigheterna var givna av gud. (Människor och tro 23/2-07, SR)
Det är ju bra att de respekterar dessa rättigheter men ska detta bli ännu en av de mänskliga idéer som berövas sitt mänskliga urprung till att härledas till någon slags bortom-mänsklig intelligens? Totalt respektlöst förhållande till det mänskliga intellektet. Är det människor som har kommit på denna bra idén?! Nä, då kan den inte vara bra. Oj, vilken bra idé! Den har implanterats i huvudet av en ojordisk superhjälte, naturligtvis.

Det är inte många saker som man kan vara riktigt säker på, förutom en sak; varje enskild person kommer att dö.
Alla Sveriges medborgare betalar begravningsavgift med hjälp av skattsedeln, vare sig man tillhör Svenska Kyrkan - som för övrigt är en frikyrka bland många andra numera - eller någon annan eller ingen alls. Ofta tillhandahålls begravningslokaler av Svenska Kyrkan ändå, det brukar ju vara så. Enligt en artikel i Metro verkar denna tjänst användas för att förmå människor till att inte lämna kyrkan, man vill ju ha en värdig begravning. Det låter ju inte så kul att behöva hålla begravningscermonin i en simpel kommunal samlingssal!
Humanisterna hjälper gärna med att ordna individuella begravningscermonier, men de måste ju äga rum någonstans.
Att privata föreningar ska behöva vara en nödvändighet för en sådant grundläggande och ofrånkomligt behov som att bli begraven är för mig en helt obegriplig samhällskontruktion. Neutrala och värdiga begravningslokaler ska naturligtvis vara tillgängliga för alla människor som en gång levat. Man ska inte behöva vara rik eller medlem i någon särskild förening, detta måste vi i egenskap av samhällsmedborgare tillhandahålla för alla människor, vare sig de tror på tomtar eller troll.
Begravningsavgiften bör som tidigare tas ut via skattsedeln, gärna med en maxtaxa som täcker en eller ett par begravningar för att täcka kostnaderna för de som inte hunnit skrapa ihop till det nödvändiga.
Denna avgift borde förvaltas av någon statlig begravningsförvaltning, för att sedan kunna disponeras fritt efter tycke och leverne den dagen man dött.
Men varje kommun bör ha en neutral och värdig samlingslokal som får disponeras för att hålla begravningscermonin.

Jag menar det kan väl inte komma som en överraskning att folk dör!

Det är inte frågan om att kränka eller otillbörligt påverka oskyldiga elever (människor). Skolan är till för alla, kyrkan ska vara frivillig. Det finns faktiskt uttryckliga förhållningsregler att konfessionell religion inte ska blandas in i undervisning. Varför respekteras inte detta? Jo, men visst görs det hör man. Ibland hör man även följande:

Det blir inte lätt, men nog måste det gå att hitta en väg där kyrkan - vid skolavslutningar, i undervisningssituationer och på skolgården - kan förena tydlighet om det kristna budskapet med en stor och ärlig respekt för att andra har andra uppfattningar, vare sig de tror på ett annat sätt eller säger sig inte tro alls.

I Sverige hörs många gånger invändningen att kristna humanister existerar. Vad det innebär verkar vara rätt så odefinierat. Även de engelskspråkiga har en gruppering som kallar sig kristna humanister men innebörden i den definitionen ser ut att ligga många mil ifrån den svenska (kom med invändningar om jag har fel);

Is it possible to be a Christian without a belief in God?  I believe the answer is yes, that in our time being a Christian without a concept of God is both possible and necessary for those who find the life and teachings of Jesus compelling but have difficulty with the concept of God in traditional Christian theology.  The various articles on this website argue in favor of a non-theistic form of Christianity that is reasonably called Christian Humanism.

Tio flervalsfrågor för dig som vill se om du är humanist eller inte.
Frågorna är på svenska och är en översättning från de engelska humanisternas hemsida. Jag har dock inte sett dem på svenska förut.

Temagudtjänst om att inte behandla cancer. Vingårdens grundare:

Hon berättar om Guds tilltal att inte ta emot traditionell behandling med cellgiftsbehandling (cytostatika) och strålning, utan istället lyda Herrens ord när han sa: "Du har mitt ord." Under sjukdomstiden studerade Madeleine mycket kring de psykiska orsakerna till cancer och dess uppkomst, vilket hon berättar om. Men främst visar hon vilken kraft det är i Guds ord och löften om helande. Man kan bli frisk från cancer genom att äta och leva av Ordet!

Enligt ett blogginlägg postat av en Humanistmedlem så skiljer även bildade kristna mellan humanism och kristen etik. Carl-Henric Grenholm, professor i etik vid Uppsala Universitet tillika präst och författare till boken Bortom Humanismen - en studie av kristen etik, har en skiljelinje mellan nämnda begrepp.
Kanske finns där svar till frågor jag ställer i en tidigare post; Kristna humanister, vad är det?

Inget märkvärdigt, det är väl därför som man inte känner att man behöver prata om det så mycket. Kanske har du redan hört det av dina föräldrar eller dina arbetskamrater kanske läst det i en tecknad serie eller i en filosofisk bok: inställningen Bara jag, inte allihop håller inte i längden. Rent evolutionärt lönar det sig att bete sig mot andra som man vill att andra ska bete sig mot sig själv. Låter det bekant? Har du hört det förut, men med en lite annorlunda mystisk vinkling? Antagligen. Det är enkelt och behöver inga övernaturliga förklaringar. Den mänskliga individen lever i samspel med andra mänskliga individer som i stort sätt fungerar på liknande sätt, därför är det lätt att inse att man inte kan vara alltför självisk i längden. Alla tjänar på att vara hjälpsamma och inte förstöra för varandra. Det är en insikt som snabbt kommer av att man inser att man är en mänsklig individ bland andra mänskliga individer.
Springer jag omkring och knycker prylar från andra så finns det ju så många fler som kan springa omkring och knycka mina prylar — vips så har vi en orsak till att inte springa omkring och stjäla, alla tjänar på det och kan ägna sig åt mer produktiva sysselsättningar. Inget magiskt tänkande om allseende storebröder som ser och hör allt och kommer att straffa dig med mysteriska metoder.